Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/256

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

246

ha halfrunda betäckningar. Södra sidan å torn och korbyggnad har några lossnade och utåtsjunkne mursträckor; men qvaderstenen är allestädes utomordentligt väl bibehållen, så att byggnaden lofvar, att, om den får någon tillsyn, kunna ännu uthärda många århundraden. En uråldrig, något skadad dopfunt med figurer låg vid norra sidan af hufvudingången, och en ganska gammal grafsten, till hälften höljd af jord, märktes på södra sidan om kyrkan. En grafsten med löfverk, hvilken liknade dem, som sågos i Forshems kyrka, var använd till trappsteg vid södra sidan af kyrkogården.

Hvarje erfaren byggmästare har sig nogsamt bekant, att sandsten är i anseende till sin mottaglighet af värme, fukt och köld blottställd för vittring och frostsprängning. Härvarande sandsten ehuru finkornig, hvitskimrande och lättarbetad har en utomordentlig sammanhållningskraft. Jag skulle derför tro, att denna ovanliga sandstensart, som ofelbart är från de mäktigare sandstensbrotten vid Kinnekulle eller måhända vid Hornborgaån, borde närmare undersökas och bekantgöras, hvarigenom Sverge kunde icke allenast få för egna behof ett förträffligt byggnadsämne, utan äfven ha ett outtömligt förråd till lönande utförsel. Det är bekant, att vår störste byggmästare Nicodemus Tessin använde å Stockholms slott sandsten, som är rödaktig, grofkornig och mycket spröd, och att man för Göteborgs domkyrka hemtat från Skottland sådan, hvilken, ehuru hvitaktig och vida bättre, likväl ingalunda i godhet motsvarar den härvarande. Man har äfven i sednaste tider å Christiansborgsslott i Köpenhamn användt en ovaraktig sandsten. Det är anmärkningsvärdt, att våra byggmästare icke närmare granska forntidens byggnader, hvaraf man jemte mycket annat lärer sig att välja