16
byggnadskonst, velat i smådetaljer visa sin mångkunnighet och här och der göra småuppfinningar.
Visst är emellertid, att ingen, som har klar kunskap om och lifligt sinne för medeltidens höga byggnadsanda, lärer genom hufvudingången inträda i denna helgedom och öfverskåda dess mäktiga pelarrader, och betrakta, huru ljuset inbryter genom de stora sidofönstren och solen från den sköna kupolen bestrålar altarplatsen, utan att betagas af den heliga känsla, som genomträngde medeltidens djupsinniga, allvarliga byggmästare, och som nu föga kännes, ännu mindre utöfvas. Men tvifvelsutan skall en sådan åskådare falla uti vemod blandadt med förtrytelse deröfver, att de väldige korshvalf, som varit spände öfver mellanskeppet, blifvit omkring medlet af förra århundradet utdömde. Detta skedde, såsom man berättat, på framställning af en kyrkoherde, som i sin okunnighet befarade, att de skulle nedramla, ehuruväl de 1619 mäktat utan skada uthärda en häftig eldsvåda, och voro så starka, att de icke kunde utan största möda nedbrytas. I stället för dessa korshvalf uppspikades brädtak i förtryckt bågform. Detta stödjer sig på ofantliga fotgesimser och tredelas af vidunderliga utsprångslister. Måhända har omkring samma tid sakerstian fått i stället för stenhvalf ett platt trätak. En dylik vandalisering, som synes i sig otrolig, kunde lätt genomdrifvas på en tid då Sveriges Öfverintendent, hvilken hade, såsom bekant är, mycket anseende, till den ytterliga grad saknade kännedom om och sinne för medeltidens heliga byggnadskonst, att han på sin resa genom Halmstad 1749, således omkring samma tid ifrågavarande kyrka undergick denna härjning, icke nämner något om stadens helgedom; men på detta ställe prisar Skånes halmtak och träskor
