252
kännetecken. De ha nemligen inga pilastersprång eller halfkolonner, inga förlängningar från basernas torer öfver plinthernas hörn, inga tärninglika kapitäler o. s. v. Pelarne prydas liksom deras spetsiga föreningsbågar med smärta stafvar, som ursprungligen förenat sig med takhvalfvens gördelbågar. Sidoskeppens skiljebågar bilda likvisst halfcirklar, mellan hvilka korshvalfven äro kupvis spände. Korets skiljebågar äro något spetsige och gördelbågar korsa deras mellanrum, hvilka tillslutas af kupiga hvalffält. Sidoskeppens och korets korshvalf tillhöra således en öfvergångsstil och äro temligen lika dem, som finnas i sidoskeppen och koret af Lunds domkyrka. Biskopen Ödgrim deltog år 1145 uti invigningen af Lunds domkyrka, således fem år innan han invigde sin kathedral. Det är derför icke underligt, om han hellre följt detta äldre hvalfsätt än ett nyare; alldenstund ingenting är i byggnadsväg äfventyrligare än att frångå en väl bepröfvad och försöka en ny hvalftheori. Mellanskeppets och tvärskeppets betäckningar äro stjernhvalf, som hvarken tillhöra rundbågs- eller öfvergångsstilen och likna dem, som omkring 1325 blifvit öfver tvenne qvadrater af Lunds domkyrka slagne. Dessa stjernhvalf måste således tillkommit sedan kathedralen i Skara lidit af någon härjande vådeld, hvarefter våldsamma spår synas både in- och utvändigt å denna byggnad. Visst är, att några stafvar utspringa från pelarne, hvaremot samma stjernhvalfs gördelbågar icke svara. Man ser likaledes i Lunds domkyrka några utspringande kragstenar och stafvar, på hvilka de nyare stjernhvalfven icke hvila.
Låtom oss nu efterse ifrågavarande kyrkas grundtal. Det är bekant, att en dylik helgedom mätes efter dess grundqvadrat, hvilken ligger i skärningen af lång- och
