298
sakkännedom, utan af särskildta behof och opassande byggnadsämnen. För öfrigt finnes mer än en medeltidskyrka, hvars mellanskepp är bredare än båda sidoskeppen tillsammans, och mer än en sådan, hvari en motsatt indelning förekommer.
Varnhems kyrka är i rundbågsstil; dock förekomma några partier, som ha spetsbågsålderns former. Om således icke rundbågen vore så starkt rådande och de former, som tillhöra densamma, så allmänna, skulle man kunna anse denna kyrka vara i öfvergångsstil. Det är emellerlid märkvärdigt, att, då denna helgedom byggdes på eller kort efter samma tid, som Skara domkyrka invigdes, denna likvisst tillhör rundbågs-, då den sednare tillhör spetsbågsåldern, ehuru, såsom vi redan yttrat, någon blandning af båda byggnadsstilarne deri röjer sig. Emellertid är det icke ovanligt att finna flera exempel derpå, att, liksom mellan den såkallade hög- och brännåldern, ingen bestämd gräns finnes mellan rundbågs- och spetsbågsåldern. Men det är likvisst anmärkningsvärdt, att tvenne stora, nära samtidiga kyrkobyggnader på blott en mils afstånd från hvarandra ha så högst olika karakterer. Detta bevisar, att medeltidens byggmästare icke besinningslöst öfverlemnade sig åt småsinnets eller ovetenhetens infall och hugskott, utan följde vissa gifna grundreglor, hvilka efter behof och omständigheter lämpades så, att desse män på engång uppfyllde konstens fordringar och ådagalade egen skicklighet och sjelfständighet. Man märker sällan i denna tidens byggnader en vacklande beställsamhet, som hopplockar olikartade anordningar och prydligheter. Det hela står merendels i en välberäknad harmoni med alla dess särskilda delar.
