Inque vicem semet vincere cuncta student.
Plus ex fronte Tua tamen hoc opus omne superbit
Te Tibi, qui superas omnia, quando refert.
Anno MDCL. El. Noski sculps.
Ofvanstående versar, i hvilka Magnus Gabriel De la Gardie förherrligas i anseende till sin höga börd, sitt snille och sina kunskaper och prisas såsom beskyddare af konster och vetenskaper, tyckas egentligen vara skrifne i anledning af hans förestående afresa till Liffland och med hufvudsakligt afseende på hans marmorbild. Författaren har såsom många på den tiden varit till språk och tankegång väl hemmastadd i Latium. Allt röjer gyllene tidens språk och gyllene tidens smicker, tvenne egenskaper, som numera äro ganska sällsporde. Om man å ena sidan icke kan synnerligen beklaga nutidens bristande förmåga och vilja i thyfall, så kunde man likvisst å den andra önska, det vi i våra dagar hade en och annan sådan lärdomsbefordrare, som denne Grefve varit. Liksom en Olympisk segersång, hvari Pindarus förherrligat Rhodus, blef med gyllene bokstäfver uppsatt i den Lindiska Minervas tempel, så tyckas ifrågavarande versar blifvit jemte ofvanomtalta bröstbilder å Lecköslott ristade. Visst är åtminstone, att de hvarken tillkommit för eller passa till sin nuvarande plats.
Från ofvanbeskrifna afskrankning nedstiger man i det grafrum, som ligger på södra korsarmens östra sida. Här höjer sig en ansenlig minnesvård. Sidor och gaflar utgöras af hela och betäckningen af tvenne lika stora marmorhällar.
Hithörande inskrift är följande: D. M. S. Immortalis ad posteros imaginis Viro, Gustavo Adolpho, sacratissimum augustissimi Pro-avunculi nomen gerenti,
