344
öfver Åsundasjön. Ätran eller Falkenbergsån, som utfaller från denna sjö, är redan här betydlig och genomskär flerestädes vackra dalar. Vägen slingrar sig stundom långa sträckor vid sidan af den skogbeväxta, stundom bergiga elfdalen.
Vi passerade gästgifvaregårdarne Arnungared, Sexdrega och Svenljunga. Vägen går än på ena än på andra sidan om Ätran, som öfverfares på träbroar. Vid Axelfors, hvarest strömmen drifver qvarn- och sågverk, har likväl en stenbro, som blifvit nyligen uppförd och består af ett enda rundhvalf.
I stället för Svenljunga och Ullasjö gamla kyrkor, den förra af trä, den sednare af sten, har för icke längesedan en ny kyrka af sten blifvit uppbyggd. Denna är ansenlig till sitt omfång, men oansenlig till sin anordning. Härvarande takhvalf består af bräder med kalkputs. Ett vattentak, som upplades af bräder och näfver och försågs med läkten och taktegel, kunde så föga motsvara sitt ändamål, att det nu utbyttes mot läkten med taktegel och understrykning. Om offentliga byggnadsarbeten så förrättas, att de snart måste förändras eller omgöras; så torde detta ådagalägga, att det icke står rätt till med vårt byggnadsväsende. Men sådana missöden härleda sig enligt min öfvertygelse från tvenne särskilda orsaker, nemligen bristande insigter och anställda enterprenader.
Från Svenljunga till Hids gästgifvaregård kröker sig vägen jemte Ätran, är mycket sandig och tung och försvåras derjemte af en mängd grindar, som stundom instänga de ofruktbaraste småhagar. Elfdalen är flerestädes djup och afvexlar med ljungmark och småskog. Nära Hid resa sig höga bergskullar, ifrån hvilkas remnor
