sett jemte vägen, kallas liksom de tvenne andre Haborsstenar eller galge. En ganska ansenlig ätthög jemte vägen mellan Asige och Årstad heter Haborshög. Häromkring finnas åtskilliga andra fornlemningar, hvilka sägen icke namngifver, och hvilka svårligen kunna förenas med Habors och Signes äfventyr, hvarom berättelsen är enligt Saxo i korthet följande.
En Småkonung Sigar hade tre söner Sivald, Alf och Alger och en dotter Signe; och en annan Småkonung Amund hade fyra söner, nemligen Håkan, Helvin, Hagbarth och Amund. Under en vikingsfärd kommo Alf och Alger i ett blodigt slag med Helvin, Hagbarth och Amund. Sedan de å båda sidor lidit lika nederlag ingingo de fosterbrödralag. Hagbarth följde Sigars söner till Danmark, der han och Signe fattade kärlek för hvarandra. Under Hagbarths frånvaro tillställde en utlänning Hildigisle, som fattat tycke för Signe och afundades sin medtäflares företräde hos henne, ett missförstånd mellan ofvannämnde fosterbröder. Sigar hade tvenne rådgifvare, som voro bröder och hette Bilvise och Bolvise, af hvilka den förre sökte bilägga alla missförhållanden, den sednare att tillställa oenigheter. Bolvise, bestucken af Hildigisle, förmådde genom låga taslerier Alf och Alger att öfverfalla Helvin och Amund, hvilka sednare stupade i en träffning. Hagbarth återkom, öfverrumplade och nedlade fredsbrytarne i ett sjöslag, hvarvid Hildigisle fick ett snöpligt sår, som väckte allmänt åtlöje. Ehuru ett fosterbrödralags heliga band blifvit lossade genom dessa blodsutgjutelser, flammade dock kärlekens förra låga lika liflig hos den unga vikingen, som väl förutsåg Sigars oförsonliga hämdlystnad, men förlitade sig på Signes oföränderliga kärlek. Hagbarth klädde sig såsom sköldmö, och begaf sig till
