34
Denna lilla ö med sina åbyggnader liknar från kusten ett skepp under segel.
Öfver vida slätter, som omgifvas af höga berg, visade sig Åskloster nära en hafsvik. Detta blef vidpass 1165 anlagdt af Erkebiskopen Eskil. En ibland dennes efterträdare Jakob Erlandsson uppförde här en byggnad, hvilken var af så usel beskaffenhet, att Konung Christofer I, som låg med denne öfverherde i en eftertänklig rättegång inför Påfviska stolen, förevitade honom bland flera misslyckade företag i dylik väg, att densamma ”icke kunde stå.” Medeltidens öfverherdar voro ej sällan utmärkte byggmästare, en naturlig följd af dåvarande frimureri, hvaruti de ej sällan voro hufvudpersoner. Jakob Erlandsson har likvisst genom sina byggnadsföretag i och vid Lunds domkyrka visat, att han icke saknade håg för, men väl skicklighet i byggnadskonsten. Det vissa är, att, ehuru en mängd klosterruiner qvarstå i norden, finnes ingen sten efter någon medeltidsbyggnad vid Åskloster. Här är nu en kungsgård med ett mindre boningshus och stora ladugårdar. Några jordvallar och dammar tyckas här vara de enda lemningarne af det fromma brödraskapets nedlagda arbeten. Detta kloster har såsom de fleste andra haft en skön belägenhet, när de omgifvande bergssträckorna varit skogbeväxte. Detta ställe omgafs för mindre än tvenne århundraden tillbaka af skog[1]. Nu äro alla dalar och höjder häromkring skoglösa. Några resliga alar, som beskugga vägen, ge likväl samma ställe i jemförelse med den nakna omgifningen någon ljufhet.
Härnedom passeras Viskeå, som utfaller i klosterviken. Man öfverkommer på en lång träbro, som är
- ↑ Arent Berntsen Bergen Danmarckis oc Norgis Fructbar Herlighed. 1 B. s. 84.
