3.
Göteborg.
Göteborg, hvars läge utsågs af Konung Gustaf Adolf med hufvudsakligt afseende på en beqväm hamn och en säker befästning, byggdes vid utloppet af Götaelf, på en sumpig ängsmark i närheten af trenne bergshöjder, nemligen Stora och Lilla Otterhällan samt Qvarnberget. Denna stad omgafs med jordvallar, vattengrafvar och glasiner. Mölndahlså, som utfaller i närheten, leddes genom en bred kanal långsigenom staden till Götaelf. Vid samma kanals inlopp anlades en sluss och qvarn, och vid dess utlopp bildades en hamn. Tvenne mindre kanaler drogos tvertigenom staden, som åt landtsidan stodo i förening med vattengrafvarna; men åt segelleden sattes den ena i förening med Götaelf, den andra med stora kanalen. Dessa förskansningar började snart förfalla, hvarföre Carl XI uppförde fasta beklädnadsmurar, som höllo 20 fot i tjocklek. Åt landtsidan lågo sex stora bastioner. I de raka faserna voro mingångar, i de inåtsvängda flankerna kasemater och framför de raka kurtinerna faussebrajer. De breda och djupa vattengrafvar, som sträckte sig omkring hufvudverken omgåfvo raveliner och kontergarter, hvilka jemväl bestodo af grofva beklädsnadsmurar. Åt segelleden lågo sex bastioner med raka faser, flanker och
