Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/69

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
59

Elfbacken med sina murar och torn och staden derunder omgifves af Norreelf. De höga bergen Fontin och Rödakon, som ligga å andra sidan af Norreelf, höja sig hotande öfver fästningsverken. Bergen å Vestgötasidan bilda bakgrunden. Härvarande hufvudverk är enligt urgammalt befastningssätt en rektangel med fyra hörntorn, och omgifvande utanverk är en oregelbunden sexkant med höga inåtlutande bastioner och tenaljer. Alla tornen ha nederländska betäckningar med höga spiror. Ansenliga, men oregelbundna byggnader med höga takresningar intaga tornens betydliga mellanrum. Det nordvestra tornet, som kallas Farshatt, är fyrkantigt, det sydvestra deremot rundt och de öfrige tyckas äfven varit runda. Bröstvärnen äro jemnhöga. Uppgången leder från den sluttning, hvilken åt vester utbreder sig under klipphöjden. Öfver hufvudporten ses Christian IV:s namnchiffer och vid sidan häröfver uppspringer en hög gafvel i nederländsk stil. Stadens kyrka, som ligger i närheten af första porten, består af ett enda långhus med ett temligen högt torn. De smärta sträfpelarne, de stora förtrycka fönsteröppningarne röja, ehuru tecknade i liten skala, Christian IV:s byggnadssätt. Stadens hus äro små och passa med deras inskränkta läge. Fästningens prydliga torn och utsirade byggnader, den trefliga staden derunder och de omgifvande bergens trädbeväxta toppar göra anblicken af det hela mera inbjudande än förfärande.

Konung Carl X, som ville för fästningen vinna bättre utrymme, anbefallde härvarande borgare att afflytta till Göteborg och Uddevalla: men Konungens hastiga död lärer emellertid bidragit till detta påbuds fördröjande. Bohusslott hade endast varit tvenne årtionden under Svenska kronan, då Konungen i Danmark lät häftigt belägra