60
detsamma. Man ansåg sig nu nödsakad att till hindrande af en stormning från staden afbränna henne, I fästningen insköts 2265 bomber jemte en stor mängd granater, rundkulor m. m. Den förblef likvisst äfven denna gången ointagen[1]. Fästningen led naturligtvis mycket af denna belägring. Borgarne fingo tillstånd att uppbygga staden jemte Norreelf under de höga bergen, hvarest den nu ligger. Sedan Göteborg och Bohuslän fått 1680 en Landshöfding, uppfördes under fästningen ett residens. Men denne embetsman fick tvenne årtionden derefter sin bostad i Göteborg.
En sednare teckning af Bohusslott, nemligen af 1713, hvilken finnes i Grefve Dalbergs Svecieverk, visar, att detsamma måst vid sin iståndsättning undergått betydliga förändringar. Denna teckning är tagen från en holme nedom Elfbacken. Man ser båda grenarna af Norreelf, som omsvallar Bohusslott; till höger Hisingen, till venster Fontin och Rödakon med staden derunder. Vestgötasidans bergshöjder utgöra bakgrunden. Farshatt är å denna teckning en ansenlig rundbyggnad, som höjer sig betydligt öfver den motsvarande i nordvest, hvilken fått namn af Morsmössa. Båda ha kägellika betäckningar. Från den låga synpunkten kan naturligtvis den östra sidans förhållande ej utrönas. Cederbourg omtalar likvisst Farshatt samt Kyrko- och Qvarntornen, af hvilka det sistnämnda var blott en våning. Den långa byggnaden mellan Farshatt och Morsmössa röjer intet spår af nederländska prydnader. Utanverken tyckas väl vara hufvudsakligen desamma, men en inre bastion höjer sig mot Fontin och Rödakon. Vallarne ha högre bröstvärn med
- ↑ E. Cederbourgs Beskrifning öfver Göteborg, s. 134.
