VI
bli genom illapassande prydnader, förändringar och tillbyggnader vanställde eller rentaf nedbrutne och ombyggde.
De landskapsskildringar, som här och der blifvit inströdde, täcktes läsaren anse såsom små hvilopunkter eller tafvelomfattningar, hvilka ehuru sanna göra intet slags anspråk på någon uppmärksamhet. Landskapsmålningen är en egen talang, det vare sig med ord eller färger, och denna del fordrar sin egen man, och måste alltid anses af forn- och byggnadsforskaren såsom bisak. Om jag icke fruktat att ge min beskrifning ett afskräckande omfång, skulle jag sökt att jemväl meddela några grunddrag af invånarnes seder och bruk i de orter jag genomfarit, ehuruväl dylika reflexioner legat utom närvarande anteckningars föremål.
Då denne restur blifvit företagen på en tid, då en universitetslärare njuter tjenstledighet, och då brådska likväl omnämnes; anser jag mig böra härför med några ord redogöra, på det att konstkännaren icke måtte falla på den tankan, att jag velat med en låtsad brådska urskulda någon bristande undersökning. En trägen sysselsättning med förbättring och inredning af Lunds domkyrka samt förändring och påbyggnad af Lunds universitetsbyggnad hade fem somrar qvarhållit mig hemma. Min försvagade helsa fordrade en utfärd, men enär fortgående byggnadsarbete påkallade min snara återkomst, kunde jag tyvärr knappast uppoffra mer än trenne veckor på den restur, som här beskrifves.
Slutligen vågar jag här frambära min vördnadsfulla tacksägelse för Hans Excellens Öfverste Kammanjunkaren m. m. Herr Grefve G. Trolle Bonde samt för Öfverste Kammarjunkaren Herr Baron A. G. Gyllenkrok, som haft den utmärkta godheten att lemna mig dyrbara planchverk, hvarigenom jag erhållit vigtiga upplysningar rörande forntidens konstverk. Jag får äfven hembära en hjertlig tacksägelse
