70
berättelse begånget, att fur blifvit i stället för asp begagnad, och att detta virke torkat innan det hunnit användas. Murningen röjer likväl verklig skicklighet och ingen sjunkning kan ännu märkas. Framtiden skall visa, huruvida pålningen äger erforderlig varaktighet.
Vägen till Svarteborgs gästgifvaregård framgår till största delen mellan ängar och åkrar, som dock omgifvas af högre och lägre bergsträckor. Nejden är alldeles skoglös. Omkring en fjerdedelsmil från Svarteborg visar sig en kyrka af samma namn, hvilken ligger på en ganska ansenlig landthöjd. Höga bergsbranter bilda en trång dal, öfver hvilken denna helgedom lik en åldrig fästning höjer sina skimrande murar. På denna landthöjd skall i hedentima legat ett fäste, som hetat Raneborg, hvilket intogs och afbrändes, hvarefter detta ställe fick benämning af Svarteborg. Måhända har Rane den Götiske, som Konung Erik Edmundsson i Sverge förordnat till Jarl öfver Viken och efter hvilken denna landsträcka kallades en tid Ranerike, här residerat. Rane, som till en början försvarat Bohuslän mot Konung Harald Hårfager i Norge, stupade omsider, hvarefter Hertig Guttorm blef af sistnämnde Konung satt till Länsherre öfver detta landskap. På kyrkogården synas tydliga spår af jordvallar, hvilka varit, såsom det tyckes, förskansningar och röja den hedniska tidens befästningssätt. Kyrkan liknar dessa uråldriga byggnader, som kort efter christendomens antagande uppfördes i Viken. Hon består af ett enda långhus med en spetsig gafvel i vester och en tresidig mur i öster. Fönsterne äro små, sitta högt uppe och ha runda betäckningar. Här saknas inre och yttre pilastrar samt stenhvalf. I gafveln är en fördjupning med spetsig betäckning. Deri sitter å en hög karmstol en man med en
