80
som blifvit här afbildade, likna sten- ej metallarbeten. Slutligen märkes, att nästan alla fartyg likna enkla eller dubbla kanoter, nemligen sådana, som de hvilka söderhafsvildarne begagna. Detta förhållande är så påtagligt, att ingen kan derom misstaga sig. Det är således icke underligt, att ej ringaste upplysning härom förekommer i våra sagor, samt att ingen muntlig öfverlemning härom förspörjes. Ganska många hällristningar finnas i Tanums socken. De finnas äfven annorstädes i Bohuslän samt flerestädes både i Sverge, Danmark och Norge. De träffas jemväl i Siberien, på Kap och i Amerika. Man torde häraf få antaga, att detta enkla, men varaktiga sätt att till efterverlden öfverlemna bedrifter och äfventyr m. m. varit vanligt bland många olika folkslag, som stått på lägsta stegen af samhällsbildning. Det är märkvärdigt, att man för att lätta detta mödosamma afbildningssätt antagit förkortningar. Så föreställes t. ex. en man dels utan armar, dels utan både armar och ben. Kanoter äro ofta bemannade med blotta streck. Man märker äfven symboliska föreställningar. Oxar tyckas här betyda styrka, ormar listighet, harar rädsla, fåglar dels lycka dels olycka, hålor undergång o. s. v. Man ser män till häst och fot med lyftade lansar eller yxor i strid med hvarandra, fallna sträckte till marken och fåglar och hålor häromkring. Man ser kanoter, som sättas i rörelse mot hvarandra och besättningar, som föra sträckta lansar eller lyftade svärd. Man ser holmgångar och envigen. Man ser stundom en karl och en qvinna, hvilka lätt åtskiljas till gestalt och drägt, under de ömmaste förhållanden på afstånd hotas med en lyftad yxa eller båge, eller ock omgifvas af en hare eller håla, fruktans och undergångens sinnebilder. Kortligen, här förekommer mycket, som
