82
betäckningens släta ytor visa, att dessa grottor varit begagnade för att deri inrymma något. Men ifrågavarande fornlemningar äro förhistoriske, och måste således sjelfve förklara för hvilka ändamål de tillkommit. Detta har naturligtvis föranledt många förslagsmeningar. Halfkorsbyggnaderne torde både varit bonings- och begrafningsrum, men jättestugorna och altarborden blotta helgedomar; ty om äfven desse varit grafställen, hade de icke blifvit lemnade öppne; föröfrigt ha inga spår efter ett dylikt bruk blifvit deri förmärkte. De grottbyggnader, hvilkas täckstenar äro nära halfklotlike, ha icke kunnat rimligtvis tjena till altarbord, utan fastheldre varit gudahus; också har man trott sig uti en dylik finna en helig sten af trekantig form i upprätt ställning[1]. De grottbyggnader, hvilka ha jemna täckstenar, tyckas deremot ha lämpligen kunnat såsom altarskifvor begagnas. Denna förmodan vinner åtminstone något stöd deraf, att en mängd små runda hålor, som hålla omkring 1 tum i tvärmått, flerestädes förekommer å dylika altarbords öfra sidor. Den, som jemför ifrågavarande hålor med hällristningarna, finner nogsamt, att de äro liksom dessa inslipade. Man har förmodligen velat, att offerbloden eller askan skulle i dessa fördjupningar qvarstadna. En lemning af ett dylikt altarbord står på Nedre Sems utmark till venster om vägen från Hede till Klefva i Tanums socken. Täckhällen ehuru afslagen håller 10 fot i längd; den är jemn å öfre ytan och har derå flera hålor. Snedt häremot äro några bemannade kanoter inristade. Ett stort altarbord, som fallit åt ena sidan, finnes å en höjd jemte den såkallade Slottsdalen å Tanums prestgårds ägor. En hithörande väl bibehållen
- ↑ Antiqvariske Annaler 2 B. 1 H. s. 74. N. H. Sjöborgs Samlingar för Nordens fornälskare T. I. s. 87, 88.
