här vara afsedd och Grimm, Deutsche Rechtsalterthümer3, s. 894, nöjer sig med att säga, att antingen Oden eller Thor skall förstås därmed.
Prof. Finnur Jónsson anser det blott vara »en løs antagelse», att här afses Thor, och finner, att »det er ligeså rimeligt, at det er Odin, der menes. En afgørende oplysning herom savnes» (se Arkiv f. Nord. Fil. 17: 245). I samband härmed kan erinras om, att Finnur Jónsson anser det vara »utvivlsomt, at for Norges og Islands vedkommende må vi antage Odin som gudernes øverste, som verdenslivets almindelige styrer og forsyn» (a. a. s. 246). [Andra, t. ex. Mogk i Pauls Grundriss2, III: 364, anse Thor ännu i historisk tid bevisligen vara den högsta norska gudomligheten.] Den förmodan har ock framställts, att Týr skulle afses med hinn almáttki áss.
Vigfússon har i Icel.-Engl. Dict. framställt den förmodan, att uttrycket »áss hinn almáttki» beror på kristlig inverkan och är en öfversättning af »Deus omnipotens».
För öfrigt finner man straxt, att detta edsformulär är vidt skildt från det samnordiska. De i detta senare karakteristiska guþ i plural. och holl saknas alldeles i det isländska, som i stället har två namngifna hedniska gudars namn och en icke namngifven guds samt hjálpa i st. v. vera holl. Det finnes ingen grund att anse det nu anförda isländska formuläret för mer än vestnordiskt.
Med hänsyn till det i nu anförda ed förekommande åberopandet af två namngifna gudar och en icke namngifven kan erinras om önskeformeln i Oddúnargrátr, v. 6:
hollar vættir,
Frigg ok Freyja
oc fleiri goð,
sem þu feldir mer
fár af handom.
