vokal framför begynnelsevokalen i följande ord förekommer ofta enligt Sievers, men ingalunda öfverallt, der dylik hiatus förefinnes (Proben s. 9). I det följande har jag derför uppfört verser, der elision vore möjlig, under de kategorier de tillbora utan elision, medgifvande en gång för alla, att de möjligen kunna vara att läsa med elision. — I typer, der höjningarna regelmässigt äro langa, förekomma stundom verser med kortstafvig höjning. Dessa verser äro det oaktadt upptagna under den typ de för öfrigt tillhöra och sammanförda i § 28. En flera gånger förekommande vers upptages i summorna så många gånger som den förekommer.
§ 7. Typen A 1: xx.
Denna typ är den vanligaste. Följande verser till- höra densamma,
I. Jämna verser.
a) Enstafvig sänkning utan upptakt: rúnar þási L. 8; þæira móðir L. 8; knarri stýra L. 38; ǫgg[u rú]naʀ L. 81; vǫrðr með Gauti L. 312; mæiʀi verða L. 378. 449; slik um mærki L. 448; eftin yrðu L. 449; kas at hearfon (?) L. 450: giatit láta L. 450; braid aft góðan L. 485; burtra verða L. 485; mærki þessi L. 640; arfa sínum L. 729: góðiʀ drængaʀ L. 745; gærva mærki L. 749; Æika alla L. 773; allir gátu L. 773; afi kunu L. 793; bastra manna. L. 802; austr i Gardum L. 803, D. II, 116; stan[d] at Prosta L. 805; stæina ræistu L. 851; brautu nesta L. 851; svinna giarði L. 852; þiagnaʀ góðiʀ L. 851; vanit langi 1. 860; falla orði L. 864: stan[d]r at übi L. 868: vakti karla L. 868; stæinn at góðan 1. 869; gulli skifti L. 874, 883; stæinaʀ þæiʀse L. 886; arði barði L. 902: vestr med kuti L. 925; ærni gáfu L. 927: bráðin hennar L. 928; Peisti Gylla L. 947; burstr i Kili 1. 947: fluþu kankiʀ 1. 952; Ingvars manna] 1. 957: kunni allar L. 979: rúni þessa 1. 1006; by er átti L. 1006; austr í Grikkum
