elden; och man har emedlertid wispat 9 ägg-gulor, hwilka hastigt röras i den heta wällingen, och wispas tills de tjockna. Man kan äfwen sätta kastrullen åter på elden; men då bör man ifrigt wispa kremen, att den icke skär sig. När den är tillräckligen tjocknad, slås den på sitt fat, och garneras, sedan den kallnat, med snömos, eller syltade bär, om så behagas; den ätes då antingen med grädda, eller en tunn saft af insyltade hallon, körsbär, winbär, eller lingon; men utan den och endast gifwen med litet söt grädda, är den rätt god.
Ägghwits-ost.
Då man nyttjat mycket ägg-gulor i matredningen, och har hwitorna qwar, så kan af dem äfwen dragas nytta. Man tager då till 16 goda friska ägghwitor, ett stop söt oskummad mjölk; den wispas med par bitar stött kanel, litet gula citronskal, och socker, om man behagar, tillsammans med ägghwitorna, och slås det så i ett bläckstop eller hög porselinsburk. Den sättes sedan i en kokande watten-gryta, och på kärlet lägges ett lock, med en tyngd, att det står stadigt på bottnen; kokkärlet sjuder jämt; men agtas att icke watten kommer i stopet. Då man ser, att osten är stannad, upplyftes stopet, och osten upptages med en sked, i skifwor, och lägges på anrättningsfatet. Om man will hushålla med socker och krydderna, så läggas de alldeles icke i mjölken, utan strös endast öfwer osten, som ätes kall med söt grädda.
