allenast äpplen, utan äfwen päron och plommon. Af körsbär, stickelbär och hallon kan ett dylikt mos äfwen tillredas; men först böra bären ganska mycket koka; ty huden på de twå förra slagen bör wara alldeles till mos, och man får ändå nyttja litet bröd deribland, emedan de annars fordra mycket ägg. Omogna krusbär kunna äfwen nyttjas härtill.
Af Bärsaft.
God stark bärsaft kokar med sött, kanel och citronskal, och är den af söta bär, såsom hallon eller körsbär, så uppblandas saften med någon sur, såsom af berberis eller lingon; den förra är dock bättre, ty när den är wäl prässad; så uppfyller den citronsaftens rum. När den kokar, iröres så mycket upplöst potatos-mjöl, att det blifwer ett lagomt bär-kreme, hwarefter den slås upp, kallnar, och garneras med snömos, samt ätes med söt grädda.
På annat sätt.
Saften kokar som den föregående; men i stället för potatos-mjöl, tages fint stött och sigtadt rifwet bröd, hwilket kokar tills gröten blifwer smidig, och rifwes ändå sedan genom ett durkslag. Då sättes den åter på elden, och kokar där tills den blifwer som en tunn gröt, hwarefter den aflyftes, och redes utaf med så många ägg-gulor, att den får en erforderlig tjockhet, då den slås upp, kallnar och garneras med snömos.
Fruktmos med brynt Bröd.
Godt hwetbröd rifwes eller stötes, och lägges sedan, med något stött socker, i en wäl
