dagar, så inläggas de i burkar, och häraf kokas sedan, med litet sur bärsaft, rätt goda watten-soppor, då brödet utgör simmigheten; och på detta sätt kan man begagna sig af de mycket mogna och saftiga hallonen, hwilka icke låta torka sig i ugnen.
Fogelbär och Krusbär.
Söta bruna körsbär och fogelbär, äfwen krusbär, tagas då de äro mogna; de förra plockas från stjelkarna, och de sednare rensas wäl, och läggas sedan på torkollor eller fat, samt ställas i ugn att warsamt torka. Dessa bär äro ganska tjenlige till soppor och kremer; qwarliggande i grynsoppor uppfylla de russinens rum, och i bruna såser till kött och stekt fisk äro de, i synnerhet krusbären, som icke hafwa stenar och således ej behöfwa bortsilas, mycket smakliga.
Akt koka de torkade fogelbären med helt litet watten, rifwa dem igenom ett durkslag, och sedan slå denna soppa på torra krusbär, och deraf koka ett mos, med litet citronskal och sött, blifwer en ganska god rätt. På landet der dessa bärslag finnas ömnogt, kostar det endast torrknings-mödan, hwilken af nyttan rikligen belönas.
Då stark wärma infaller, kan fogelbär, utbredda på rena bräden eller bord, uti heta dragiga windar, torka utan ugn, och behöfwa då blott, för säkerhets skuld, i en ganska swag wärma, och utan tunn utbredning, några timmar eller öfwer en natt att stå i ugnen.
Till dessa torkade bärs matredning, är den förut beskrefne päron-sirapen ganska tjenlig.
