Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/119

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113
Om Bärs Syltning, m. m.

Bären rensas från de omogna, och kokas sedan i sten- eller malmgryta, tills de alldeles gå sönder. Då ösas de upp i glas- eller stenburkar, äfwen i täta träkärl, och ställas sedan i god källare, där de, utan tillsats af något sött, hålla sig hela året, och kunna nyttjas till alla behof. Bärsafter, hwilka om sommaren bru­kas i stället för kallskål, blifwa af dessa lingon, se­dan de med watten blifwit rifne genom durkslag, och detta watten uppblandadt med en del af den förut beskrefne bärsaften, lika så goda, om icke bättre, än winkall-skål.

Att sylta Päron med Lingon.

Goda sylt-päron skalas och kastas i watten: om de äro stora, så klyfwas de midt i tu; men de smärre skorras endast kors öfwer i tjocka ändan, och wid hwart päron lemnas, om man kan, en stjelk. Sedan kokas en god del lin­gon, tills de alldeles saftat sig; deruti slås se­dan så mycket af päron-sirapen, att de skalade päronen, hwilka ditläggas, någorlunda få rum. När de börja koka, gifwa de så mycken saft ifrån sig, att sirapen förtunnas; men under kokningen bortdunstar åter det wattenagtiga, och plägar det mest wara lagom sås öfwer, då pä­ronen äro färdiga. De böra icke wara mycket mjuka, utan något stadiga, för att kunna bibehålla sig inpå wintren. När de äro färdiga, läggas de uppå fat att kallna, och skulle såsen wara tunn, eller mer än det behöfwes, för att deruti nedlägga päronen, så sättes den åter på elden att koka. Då både frukt och sås är kall,

nedlägges den förra, och den sednare påhälles,

Anw. till Tarflig Matredn.
H