Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/121

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
115
Om Bärs Syltning, m. m.

hwarannan på porselins-fat, med köttsidan nedwänd, och sättes i en warm ugn, och ses noga efter att plommonen blifwa jämt torkade: de wändas fle­ra gånger, så att båda sidorna blifwa lika. Sedan står frukten utbredd på fat eller bord några dagar, och förwaras derefter i torra askar, och eldadt rum.

Smärre plommon, eller krikon, klyfwas ic­ke, utan stenen borttages endast, hwarefter de torkas på samma sätt och förwaras. De nyttjas sedan till soppor, mos, fyllningar i tortor, m. m.

Att torka päron.

Frukten skalas och kastas i watten: de största päron skäras midt i tu, och kärnhuset bortskäres warligt; men de smärre skäras twå gån­ger twärt öfwer i storändan. Päronskalen och några mjuka eller stötta päron, jemte watten, och så mycket lingon eller annan röd bärsaft, som kan färga såsen, slås nu uti en stengryta, och då wattnet kokar, iläggas de skalade päro­nen att något förwällas. Emedlertid bör ug­nen wara lagom warm; päronen upptagas nu, och läggas, så heta de äro, på fat, och sättas inn uti ugnen: man skiljer de klufna från de hela, hwilket äfwen gäller wid stufningen; ty de koka alltid ojämt. När de äro färdiga, lig­ga de äfwen några dagar utbredda. Lingon­saften, hwaruti de förwällas, hjelper litet deras färg; ty den blifwer i ugn gerna för ögat obehaglig.

Äpplen behandlas alldeles på samma sätt; men dertill äro hwita gyllen, astrakaner, lika­som all lös sommar-frukt tjenligast, och tål knappt mer än neddoppas wid förwällningen.

Att
H 2