Om Torkning.
Det är ofelbart det bästa förwarings-sätt af grönsaker och rötter, och det enda hwarigenom dessa födoämnen någorlunda kunna bibehålla sin kraft.
Turkiska Bönor.
De tagas, finare eller gröfre; men om de plockas ojemna, så böra de noga sorteras, och sedan rensas. Derefter läggas de i en stor gles kasse, hwilken sänkes neder i en kokande wattengryta, och får der par minuters uppsjudning. Sedan bredas de ut på ett bord att swalna, hwarefter de uppträdas på grofwa trådar, som sättas utspända att torka under taket, i ett rum dit icke mycket stark sol kommer. En wind, som har starkt wäderdrag och kan tillslutas för solen, är ganska tjenlig, äfwen andra rum i hwilka man kan öppna fönstren, men med rullgardiner utestänga solen. Bönorne jemkas på trådarne, så att de icke sitta för tätt tillsamman, och då de äro wäl torra, ligga de ännu några dagar i hög på ett bord, hwarunder de omröras, och läggas sedan i pappers-påsar att förwaras. Då de skola brukas, klippas de i halfwor, eller flera stycken, och kokas som wanligt. Att, så snart de äro torra, klippa sönder dem, är kan hända bättre, emedan de då äro strax färdiga wid tillredningen.
De små så kallade Prinsess bönor, eller turkiska ärter, blifwa, på detta sätt torkade, mycket goda, och kunna kokas alldeles hela. I
agttages, att större och smärre bönor torkas hwart
