Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/148

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
142
Om Syltas tillredande.

ett bord att kallna; fötterna klyfwas, och ur hufwudet borttagas de grofwaste benen, eller så många man kan, utan att för mycket sönder­slita köttet; hjertat öppnas, njurarne klyfwas och jufret jemte wåmsyltan skäras i stycken. När syltan nu är alldeles kall, strös fint eller stött salt och krossade enbär på bottnen af ett rensma­kande tätt trädkärl; syltan lägges deruppå, med mellanstrött salt, enbär och några lagerbärsblad, och så fortfares tills kärlet är fullt, då en god stark kokad och kallnad sallake öfwerhälles. Kärlet sättes i god källare, och då man will nyt­tja syltan, skäres den som färsk, urwattnas, och stufwas sedan med rötter.

Fårsylta och getsylta, på de orter der des­sa djur egas, saltas för sig sjelf; men på all­deles samma sätt.

Hackmatens förwarande.

Der man åter icke will nyttja allt till syl­ta, så förfares dermed på följande sätt. Då nyttjas innanmätet, eller wåm-syltan, med hufwud och fötter af stor boskap, till färsk sylta, som kokas med rötter och lefren till grynkorf; men allt det öfriga, såsom lungor, hjertslag, mellangårdar, fårhufwuden, njurar, och det kött, som wid nedsaltningen kunnat putsas af kött­styckena, samt om swinslagten wid samma tid infaller, dess lungor, hjerta, njurar och bukfläsket; allt detta förwälles i saltadt watten, per­silja och lök, efter smak; hwarefter köttet upptages, kallnar, och hackas fint. Sedan tages till hwart får eller get, ett stop; men till ett boskapskreatur, 1 kanna korngryn. De