större förråd än man på kortare tid will förbruka; och då man först kokat, och sedan på halm lätit den kallna, så eldas ugnen, liksom efter bakning, och korfwen inlägges på ren halm att i ugnen torka; och då den är wäl torr, nedlägges den i mjöl eller spanmål, och stekes på halster, då man will nyttja den.
Denna hackmat kan äfwen utan gryn uppblandas med blod, rågmjöl och krydder, och då göras till korf, efter råd och lägenhet, med mer eller mindre köttblandning. Alla dessa slags hackkorfwar kunna af allmogen (som wäl har en liten slagt; men ändå på det nogaste behöfwer spara derpå), med mycken nytta kokas i både kål och ärter, då de kunna huhshålla med sitt lilla kött- och fläsk-förråd.
Af swinslagt blir denna hackkorf med blod ganska god, och i synnerhet nyttig att koka i kål och ärter; och gör i ett fattigt hushåll swinhufwudet dubbel nytta i denna korf, mot det bruk, att till sylta, i ett eller högst twenne mål, förtäras.
Då man bakar wid slagttiden, så tager man sådan hackmat utaf swin (hufwud-syltan blandad deribland är härtill i synnerhet tjenlig). Denna hackning uppblandas med lök, persilja, salt och krydder, efter smak; men utan all tillsats af wått. Man bakar då wanligen bullar af rågmjölsdeg, likwäl icke för tjocka, och då de äro gästa och färdiga att sättas i ugnen, fäster man en half tums lös degkant kring hwar kaka, eller också nedtrycker henne något, och lemnar en hög brädd rundt omkring; innom denna kant bredes nu tunnare eller tjockare, efter råd och lägenhet, af denna köttmat; kakorna sättas i
