igifwande, och att, om wintren, bakrummet och mjölet icke är för kallt. Till förekommande häraf, eldas rummet åtminstone en dag förut, och mjölet ställes, om tillfälle är, några dagar i wärmen. Har man icke riktig färsk jäst, så tages, en timma förrän man tänker göra degen, en kanna jäst till hwar tunna mjöl. I denna kalla jäst slås då ett godt qwarter warmt starkt dricka (som likwäl icke får wara hett), och under det man häller det i jästen, iwispas tillika en god näfwa rågmjöl; denna jäst sättes sedan i en warm spis, eller på en kakelugn, att jäsa. Under tiden göres degen, med saltadt och så warmt degspad, som man kan tåla hålla händerna uti, och då man arbetat den så wäl, att den släpper händerna, så silas jästen genom ett groft durkslag öfwer degen, att icke hummelkupor må medfölja. Kummin, efter smak, arbetas straxt in i degen; men om man äfwen will ha anis eller fenkål, så iläggas de wid utbakningen. När nu degen är tillräckligen arbetad och hård, mjölas den, då först ett rent warmt linne, och sedan en wärmd kudde öfwerläggas. När jäsningen tillräckligen höjt sig, utbakas brödet, med så litet rått mjöl, som möjligt är, antingen till spis- eller knäckebröd. Det bör ingalunda under jäsningen ställas på hwartannat; men sedan gräddas ganska wäl, så att hwar kaka kännes lätt, men får derför icke brännas. När det är taget ur ugnen, får det icke eller läggas i högar, utan snarare resas på kant, tills det kallnat, då det strax uppsättes under taket i ett warmt rum, eller om sommaren i en solhet wind. Om detta enkla behandlingssätt
Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/152
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146
Om Brödbakning.