en spiseldstad, öfwer en rök af ekspån och enris; der ömsar man strömmingshwarfwen, så att de undra komma att hänga sin tid öfwerst, och de öfwersta under, på det att all böcklingen må blifwa jemnrökt; och då den är färdig, upphänges den i torrt rum i korgar eller kassar. Man kan sedan äta den spicken, äfwen lagd på halster, med ättika och stött peppar, och är, der strömming erhålles, en artig ombytesrätt.
Att salta Fisk.
Gäddor, gös, brax eller id rensas och fjällas, samt hufwuden aftagas, och om fisken är grof, utskäres ryggbenet. Deruppå rimsaltas den ganska wäl, och står 3 dagar att laka sig; då upptages den åter, och torkas från all blodslem med ett linne, och nedsaltas åter med fint eller krossadt salt i sitt kärl, och tillses noga att den icke tager härsknad.
Att salta Sik som ätes spicken.
Härtill bör siken wara stor, ju större ju bättre. Den fjällas, klyfwes, och rimsaltas starkt, hwarmed han ligger 3 dagar att laka sig. Då upptages han ur laken, torkas mycket wäl med ett linnekläde, och nedsaltas åter med fint salt, litet stött spansk humla, och något krossad kryddpeppar. När fisken dermed legat 14 dagar, kan den ätas spicken, med olja och ätticka, eller blott med ättika och peppar.
Färsk strömming nedsaltas alldeles på samma sätt; men den tål ligga en månad eller 6 weckor i saltet, innan den ätes som anjovis.
