torka, då detta salt sedan är bättre och renare till matlagning, än annat groft salt.
Sillsalt kan äfwen renas; men det är ändå gerna sämst, ty det ligger i stark lake: det skall derföre silas ifrån laken, och sedan twättas i flera watten, om det skall blifwa nyttigt. Det är derför nästan bäst, att förbruka det till kreaturen om man har sådana.
Att göra sig fint Bords-salt.
På landet, där man köper salt tunntals, men ändå spar på det finaste, kan detta sätt komma till måtta. Man utsöker bland det grofwa saltet de största och klaraste stycken; dem twättar man, som i föregående om kabeljo-salt är anfördt, och torkar dem på rent papper uppå en kakelugn; men waktar att intet damm kommer derwid. Detta salt stötes sedan fint i glas- eller stenmortel, och blifwer ganska hwitt och wackert. När man icke har grofwa saltstycken, så tages af det grofwa saltet; det sållas genom ett groft såll eller rissel, och deraf twättas det i risslet qwarblefna, och torkas i ugn, då man deraf till köksbehof erhåller ett ganska rent salt. När man på detta sätt rengör salt, skall man finna hwad jord-partiklar och orenlighet med det grofwa saltet annars följer i maten.
Att begagna sallake till kreaturens behof.
Denna artikel gäller endast för landtmän; men är också för dem af werkelig nytta.
All sallake samlas om hösten, och slås tillsamman. Den hälles då i en gryta, och kokas samt skummas. När den inkokat till en
tredjedel, slås den i ett tråg eller bytta att swalna.
