Då har man ett mjöl eller gröpe af slösäd, lika mycket om det är råg eller wårsäd; detta mjöl blandas med agnar, om så erfordras, och röres i sallaken, att deraf blifwer en deg; en god del sönderstötta enbär och kummin iblandas äfwen, och häraf utbakas små tunna kakor, såsom skållkakor, hwilka gräddas hårdt i ugnen, och sedan förwaras. De äro ganska nyttige att, efter tillgång, gifwa mjölkkorna deraf flera gånger i weckan; och den landtman som har nässlor samlade till sörp-foder åt sin boskap, och som om wintren, par gånger i månaden, består sin ko en sill, doppad i tjära, och om wåren, då de först komma på betet, par gånger i weckan, eller som oftast gifwer dem dessa kakor, skall wara tämmeligen säker för alla inwärtes sjukdomar hos sin boskap, så wida den icke nödgas äta mögligt eller förstämt foder.
Om Smörs Tillredning och Förbättrande.
Om Smörkärning.
Den allmännaste regeln härwid, är wäl den, att icke låta gräddan stå för länge på mjölken, och icke eller gömma den längesedan den är skummad; den längsta tiden om sommaren är 8 dagar; men mindre är bättre, och man bör ändå nödwändigt hafwa ett swalt rum, att förwara den uti. Om man förwarar den i träkärl, så böra de hafwa en tapp ned wid bottnen, genom hwilken wasslan, som den warma årstiden skiljer sig ifrån gräddan, kan
borttappas; och i ett stenkärl kan man äfwen borra
