kan erhålla en ost, så kan, på efterföljande sätt, ett mindre mått wassla ändå begagnas.
Den söta ostwasslan sättes på elden, och kokar sagta under jemn rörning, tills den blifwer som en tunn eller tjockare wälling: denna stadga beror på mer eller mindre mängd af wassla; ty ju tjockare wällingen är, ju bättre blifwer missgröten, eller smöret. När den nu har erforderlig stadga, iwispas så mycket hwetmjöl, eller fint kornmjöl, att det blifwer en hård gröt; denna gröt öses då upp att kallna, och ätes sedan som sofwel till bröd. Att endast litet hopkoka wasslan, och sedan nyttja den som grötspad, då man kokar mjölgröt, gör den ganska smaklig.
Som degspad wid brödbakning, gifwer den ett ganska mört och wälsmakande bröd; hwarföre den hushållerska gör ganska wäl, som passar sin ostgöring och bakning så nära tillsamman, att hon kan begagna sig af wasslan.
Att sätta wacker färg på Ost och Smör.
Att wintertiden gifwa smöret, som af det torra fodret alltid erhåller en hwit färg, ett för ögat behagligare utseende, så samlas om hösttiden enkla ringonblommor, hwilka torkas på papper i ett rum, som är tillstängdt för sol och wäder. När man sedan will kärna, så tages en fjerdedel helt söt oskummad mjölk, mot måttet af kärngräddan; i mjölken lägges en god hand torra blommor till en kanna mjölk: mer eller mindre, som man finner dem gifwa färg, eller man åstundar den, hwilken mjölk sättes på elden att koka; och då rosorna gifwit
