och får der en hastig uppkokning; hwarefter det silas och förwaras i buteljer; samt blandas wid åkommen hetsig sjukdom i patientens dryck. För friska är den ett ganska godt förwaringsmedel wid smittande farsoter, såsom fläck- och rötfeber samt rödsot, och kan fullkomligen swara mot röfwar-ätticka. Riktigt destillerad, nyttjas den alldeles som citronsaft.[1]
Bränwiner.
Att borttaga den grofwa smaken af wanligt Sädes-bränwin.
Till hwar kanna bränwin tages ett qwarter rena björkkål; de brytas i stycken och läggas till bränwinet, som står dermed i 14 dagar, hwarefter det silas genom flanells-påse; då lägges ännu ett matskedblad kremor tartari till hwarje kanna, som ännu står dermed i 8 dagar och skakas flera gånger om dagen; derefter silas det å nyo, och är sedan färdigt att läggas deruppå hwad krydder man behagar.
Att koka Bränwin.
Uti en stark wäl förtennt koppar-flaska med skruf slås så mycket med kol och kremor tartari renadt bränwin, att det står till tre fjerdedelars högd af flaskan. I detta bränwin
läggas sedan kryddor efter smak. Har man tillgång,
- ↑ Flera bepröfwade sätt att erhålla god Ätticka finnas beskrifna uti: Handbok wid Bränwinsbränning och Distillering, innehållande tillika Underwisning om Ättickebrygd samt åtskilliga Sommardryckers tillredande; af C. Weltzin. Andra Upplagan, tryckt 1818.