så tages ett halft skålpund groft socker till hwar kanna bränwin; sockret doppas först i watten, och lägges sedan i flaskan, jemte gula skalet och det köttiga af twänne citroner, från hwilka kärnorna och det hwita blifwit borttaget, samt 1 lod sönderbruten kanel; skrufwen påsättes, och en rågmjöls-deg smetas kring fogningen. Nu sättes flaskan på en trefot öfwer stark glöd; några näfwer eller korta spånor läggas deröfwer, likwäl icke mera, än att de gifwa låga midt under bottnen; en jernpanna som icke är för djup eller wid, stjelpes upp och ned öfwer flaskans skruf, och på dess uppwända botten lägges en gråsten eller annan tyngd, som hindrar det kokande bränwinet att aflyfta skrufwen. När man hör att bränwinet börjar koka, så drages elden undan, och blott så många kol bibehållas, som fordras för att underhålla sjudningen. När flaskan kokat en god timma, lyftes den af elden, och står oöppnad tills den blifwer kall; då slås bränwinet åter genom flanells-påse, och är då så godt, som om det wore distilleradt. Kryddorna bero för öfrigt af smak och lägenhet. Den som är rädd för faran af kokningen, kan slå bränwinet med dess kryddor i en tennflaska, eller stort stenkrus, och sedan sätta kärlet i en kall wattengryta, med så mycket watten, att det står öfwer bränwinet, och låta det der under wattnets jemna sjudning i 6 timmar koka; men man skall ändå wäl förse bränwinskärlets öppning.
En Socker-, Honings-, eller Siraps-Lag till Bränwin.
Till hwar kanna bränwin tages ett
