Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/182

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
176
Om Bärwatten.

grön färg. Detta bränwin skall äfwen wara nyttigt i kolik-plågor.

Oxläggans blomster, tagne och plockade ur sin hylsa, med den warsamhet, att den lilla ku­lan, som sitter wid hwar blomma, äfwen med­följer, och dessa rosor, sedan lagda på bränwin, gifwa en ganska wacker gul färg, och en äfwen mild och behaglig smak.

Torra och färska blåbär, lagda på bränwin, gifwa det en blå och violett färg; men detta bränwin bör löpa genom dubbelt grått papper, eller flanells-påse, för att blifwa fullkomligen klart; ty alla bränwiner äro i glas högst obe­hagliga för ögat, om de icke synas alldeles klara.




Några Bärwatten.

Af swarta Winbär.

Till en halfankare tages 3 pund bär: något mer eller mindre kan dock ej wara så no­ga; men der man har god tillgång på bär, så är det wisst förmonligare att få bärwattnet starkt, i synnerhet om man will nyttja det till mat, såsom soppor, kremer och dylikt. Dessa bär stry­kas wäl ifrån stjelkarna, och läggas sedan i en så, som bör hafwa en stark, tät botten, och ingalunda någon smak utaf weden. Där stötas bären med en smörklubba, tills de gå alldeles sönder. Då har man godt friskt käll- eller brunnswatten, som kokat en god timma, och deraf slås, sedan det litet afswalnat, 3 till 6 kannor på bären; de omröras wäl, silas sedan, och kra­mas genom en grof, gles blaggarns-påse.­