Att inlägga Sallater.
Saltgurkor.
Gurkorna tagas då de ej ännu börjat sätta frö; men icke eller äro så små som till wingurkor, och wid hwar och en lemnas en liten stjelk; de behöfwa således icke wara mycket små, utan af olika storlek. De twättas och torkas wäl rena i litet sallaka, och ligga sedan deruti ett dygn; den behöfwer dock icke wara starkare, än en god näfwa salt till en kanna watten. Emedlertid har man kokat och skummat en sallaka, af 8 lod fint salt mot hwar kanna watten, och låtit den kallna. Då tager man den kaggen eller kärlet hwaruti gurkorna skola ligga, och som bör wara ganska tätt; det smörjes i bottnen, och här och der innuti med surdeg; sedan läqges på bottnen ett hwarf af körsbärs- och swarta winbärs-blad, jemte några qwistar dill med frö: har man tillfälle till windrufsblad, så göra de mycket god tjenst. På dessa löf lägges nu ett hwarf af gurkorna, så åter löf och gurkor, och dermed fortfares till kärlet är fullt. Då lägges i den kallnade sallakan 1 och ett halft lod stött alun till hwar kanna watten, och lagen slås sedan öfwer gurkorna, hwarefter kärlet ställes med ett öfwerkastadt kläde i ett hwarken för kallt eller warmt rum. När man efter 2 till 3 dagar finner att gurkorna hafwa jäst, så afhälles laken, samt sättes åter på elden, kokas och skummas, och då den synes klar, hälles till hwar kanna lag ett qwarter ätticka, hwarmed den åter uppkokar. Den slås sedan upp att kallna, och hälles sedan