morötter, jemte något fint skuren persilja och litet stött kryddpeppar; sedan wältras ett godt stycke smör i hwetemjöl och lägges till ärterna, samt tillses att det ej klimpar sig, hwarmed de fullkoka. Om man icke behöfwer spara mycket på smöret, och det är färskt och wälsmakande, så blifwer denna ärtsoppa rätt god.
Den som älskar silade ärter, låter dem först alldeles sönderkoka, och rifwer dem sedan genom durkslag, hwarefter morötterna iläggas; hwetbröd stekt i smör, äfwen magert fläsk i tärningar, kunna då dermed gifwas wid bordet.
Då man will hafwa denna soppa ännu mera sparsam, så tages mycket mindre smör, och i dess ställe slås något söt mjölk deruti, hwarmed den fullkokar.
Hwitkål utan kött.
Den skrädes wäl och skäres i klyftor, eller smärre, som ganska grof surkål, och sättes på elden i kokande watten, med en knippa persilja och en bit smör, om man will, hwarmed kålen kokar lyckt, tills den blifwer tämmeligen mjuk. Då har man uppkokad söt mjölk, i hwilken man wispat så mycket hwetmjöl man tror sig behöfwa till kålens afredning, och denna mjölk slås till kålen, som dermed fullkokar; något muskott, eller stött kryddpeppar ilägges äfwen. Skulle icke kålen wara nog söt, så kan ett par små bitar socker läggas i anrättningsskålen, eller i brist deraf, 1 eller 2 söta kålrötter, skurna i klyftor, koka i kålen, hwilka, så snart de gifwit sötman ifrån sig, och innan mjölken islås, upptagas.
