hwilket sättes på swag glöd, så att det icke kokar, men ändå håller köttet warmt; låck pålägges, och deruti ligger köttet en fjerdedels timma, hwarefter det upptages, alla ben bortskrädes, och bringan beströs med stött rifwet bröd, persilja och salt. Härtill har man nu en grön rätt, såsom stufwade eller brynta rofwor, potäter, morötter, ärtskockor, gröna ärter, spenat och portlaka, eller också blott en sås af pepparrot.
På samma sätt förhålles med alla hela köttstycken, hwarpå man kokar soppa.
Man kan äfwen koka ett starkt dillspad med salt, lägga oxköttet deruti, flitigt wända det, och låta det under låck koka en fjerdedels timma, samt sedan anrätta det med ättika, som wid färskt dillkött på får.
Oxkött-kortletter.
Härtill tages gerna godt fett kött, hwilket skäres i tjocka skifwor, hwilka rensas från alla hinnor, och bultas något. Derefter doppas de i smält smör och wältras i hackad lök, persilja, rifwet bröd och salt, hwarefter de uti panna stekas gulbruna i smör.
Men då man har sämre kött, så skäres det i grofwa tärningar, jemte så mycket talg som medföljer; läggas sedan i en hackho jemte några purjo- eller rödlökar, och en god del grön persilja; detta hackas wäl tillsamman, likwäl icke så fint som till färs. Deraf formeras sedan kortletter, hwilka beströs med litet rifwet bröd, stött kryddpeppar och salt, samt stekas
gulbruna i smör. Har man haft någorlunda fett kött,
