i sitt första watten uppsjudit, så lyftes den af elden, och spadet afslås; af det andra wattnet påhälles då så mycket, som är nödigt till kokning; i detta spad saltas nu fisken efter smak, och pålägges hwad kryddor man behagar. Sådan fisk är bäst att stufwa med persilja, persiljerötter, ärtskockor och morötter, hwilka förut blifwit litet förwälde, och sedan läggas till fisken, hwilken de meddela sin smak. Mången kan tycka, att denna första förwällning beröfwar fisken sin must; men då walet är emellan osmak, och något mer eller mindre kraft uti fisken, så bör denna lilla mistning föredragas.
Att koka Gädda.
Lefwande gädda urtages, men fjällas icke; skall den kokas hel som krumm, så sättes stjerten fast i munnen med en sticka, och några skårror skäras twärs öfwer ryggen. Då sättes så mycket watten på elden i en kastrull, att det kan stå på halfwa fisken, deruti lägges en bit smör, några swartpepparkorn och salt efter smak. När detta friskt uppkokar, ilägges gäddan med ryggen nedåt, ett låck påsättes, och fisken kokar med full eld. Då fenorna wäl lossna, aflyftes kastrullen, och gäddan upptages strax, att den icke får ligga qwar i spadet; den anrättas då med smält smör, slaget öfwer rifwen pepparot, eller en sås af hackad anjovis, i brist deraf holländsk sill, hwilken kokar med tillräckligt smör, litet hwetmjöl, och swag köttsoppa, eller det spad hwaruti fisken kokat.
Skäres gäddan åter i stycken, så förfares
dermed ändå på samma sätt. Om man icke
