gräddan icke just anses för så dyrbar, både nyttige och smaklige.
Färsk sik kokas alldeles som båda de föregående fiskslagen. Sås till dessa trenne sorter kan äfwen tillredas utan grädda, med smör, fiskspad, hwetemjöl, finhackad lök, litet sirap och ättika; men denna sås passar ända bäst när dessa fiskslag äro salta.
Att koka Simpor.
Då de äro rätt färska, nedläggas de med smör, litet mjöl, tillräckligt persilja, salt och watten, samt stufwas wid sagta eld, och waktas att de icke gå sönder.
Lindare.
De kokas som abborrar i salt watten och persilja, samt anrättas med smör- och persiljesås, äfwen som sik eller färsk strömming, kokade med dill, peppar och lagerbärsblad, samt ätas warma och kalla, med ättika och sitt eget spad.
Färsk Strömming.
Detta är en så wanlig fisk, att man wäl icke kan hafwa mycket att säga om dess tillredning; likwäl må detta enkla sätt här finna rum.
Då strömmingen är wäl färsk, nedlägges den i en kastrull hwarftals med tillräckligt grön dill, litet hackad purjo- eller hwit spansk lök, lagerbärsblad, krossad peppar och salt; häruppå slås nu hälften watten och hälften godt starkt dricka, hwilket bör wara sött (ingalunda bäskt), och helt litet ättika; häruti kokar strömmingen