under låck på sagta eld, då den tål tämmeligen länge. När den är färdig, slås den upp att kallna, och ätes med ättika och sitt eget spad.
Rimmad Strömming.
Den kokas i watten, och ätes med en sås af litet smör, spad, hwetmjöl, och malen gul senap. Till detta fiskslag, lika som all annan kokad salt fisk, bör alltid några kokade rötter medfölja, såsom rofwor, kålrötter, morötter och potäter, hwilket gör en stor besparing i winterförrådet af fisken. Detta gäller om de flästa salta fisksorter, såsom kabeljo, torsk, gädda, brax, sik, sill och strömming; dertill kunna rötterna antingen blott kokas i salt watten, och jemte fisken ätas med en sås af hälften fiskspad, och hälften söt mjölk, fin lök, litet smör, hwetmjöl, salt och stött peppar, eller också skäras sönder, och stufwas med litet smör, persilja och hwetmjöl. Smaken rättar sig här hos den kloka, efter råd och lägenhet.
Att inlägga Ål.
Denna fisk kan wäl icke anses för hushållsagtig, ty dess dyrhet i städerna gör den till ett bland de kostsammaste fiskslag; men för de landsorter, hwarest den ömnigt erhålles, kan följande anrättningssätt icke wara onyttigt att känna.
Ålen flås och skäres i qwarters långa stycken, samt halfkokar i salt watten, med tillräckligt dill, krossad peppar och lagerbärsblad, upptages sedan, och lägges en liten stund att något styfna. Emedlertid har man en frisk koleld, och ett hett halster, hwaruppå den halfkokta
