tillhälles, och något stött kryddpeppar ilägges, jemte den hackade kålen, som på sakta eld häruti fullkokar. När den är färdig, skäres något rökt skinka, både med fett och magert, i tärningar (annat kallt kött kan äfwen tillblandas); detta brynes något i stekpanna, hwarefter det slås i den kokande skålen, och får ännu en uppsjudning, då rätten är färdig. På detta sätt kan man anwända det fläsk, som ofta blifwer öfrigt af rökt stinka, då den är mycket fet, hwilket, uppblandadt med kall stek, färskt soppkött, eller andra öfwerlefwor, gör denna kålstufning rätt ätlig.
Att stufwa Kålrötter.
De skäras i stora tärningar, eller något gröfre än till sylta; derjemte rifwes en eller twå kålrötter, hwilka först läggas i kokkärlet, som bör wara af jern. Då dessa rifna rötter börja safta sig, iläggas äfwen de andra, och låck sättes på, hwarefter de med en god del fin skuren persilja koka mjuka. När de äro mäst färdiga, wältras ett stycke smör i hwetmjöl, och deraf lägges här och där några tunna skifwor till rötterna, som nu koka färdiga med litet stött ingefära och salt, samt spisas sedan med kött, sill, lax-, eller hwad birätt man behagar.
Kålrötter med Mjölk.
Rötterna skäras i klyftor och koka mjuka, i så litet watten som möjligt är, hwarefter de stötas sönder med en träklubba, att massan
blifwer alldeles smidig; sedan smältes något smör,
