icke koka sönder, ty det gör denna rätt mycket obehaglig för ögat.
Potäter med Mjölk.
De skrapas rå, sköljas wäl, och skäras i lagom stora stycken. Det är en regel wid dessa rötters tillredning, att icke blanda stora och små tillsammans i en kokning, utan alltid skilja dem åt, och då man nyttjar den stora sorten, skära den i lika skifwor eller stycken, och förbruka de små hela, emedan de aldrig koka jämt, utan hälften går till mos, och hälften blifwer halfkokad. När nu rötterna äro rena, slås så mycket söt mjölk öfwer dem, att de wäl skylas; och då de äro halfkokade, tages litet smör, hwilket smältes i en panna, litet potatosmassa röres deruti, hwarefter något af den mjölken, i hwilken rötterna koka, tillhälles; litet stött kryddpeppar, salt och tillräckligt fin skuren persilja ilägges äfwen; och då afredningen sjuder, hälles den till rötterna, som dermed fullkoka. Har man icke lägenhet till så mycket mjölk, att man ifrån början kan koka potäterna deruti, så förwällas eller halfkoka de i watten, hwarefter det afhälles, och så mycket mjölk tillslås, som behöfwes för att stufwa dem.
På samma sätt tillredes mos af dem; men då sönderstötas rötterna alldeles, och koka sedan med salt köttspad eller söt mjölk. Will man i sednare händelsen göra detta mos ännu smakligare, så tages litet söt grädda härtill; och då det lyftes af elden, röres några wispade ägg-gulor, efter råd och lägenhet, i det kokheta moset.
Att, sedan moset är färdigt, ösa det i ett
