lägges på kastrullen: den ställes på koleld, och derwid brynas rötterna; kastrullen skakas ofta, och tillses att bryningen sker jemnt. De ätas sedan som birätt till något kött, eller som rätt för sig sjelfwe, med spicken sill, eller någon annan salt fisk.
Att stufwa Spenat.
Den plåckas ren ifrån frön och stjelkar, sköljes och förwälles, samt kramas ganska wäl, att wattnet icke medföljer; hackas sedan, med litet hwetmjöl, någorlunda fin. Sedan lägges något smör i en kastrull, och då det börjar fräsa, iröres hwetmjöl, hwarefter så mycket söt mjölk tillhälles, som kan behöfwas; härmed kokar nu mjölken, att afredningen blifwer som en wälling, sedan röres den hackade spenaten deruti, litet fint stött muskott, eller, i brist deraf, kryddpeppar, något salt och socker. När den är färdig, anrättas den med förlorade eller i klyftor skurna hårdkokade ägg. Spenat stufwas äfwen utan mjölk; men då fordrar den mycket färskt smör, socker, fina kryddor och ägg. I alla de gröna rätter, hwarest smöret måste sparas, gör mjölken i dess ställe god tjenst.
Blad af hwit- och rödbetor, wäl rensade från alla stjelkar och trådar, starkt förwällde, fint hackade, och stufwade på samma sätt, utgöra en lika så god rätt som spenaten.
Att stufwa Ärtskidor.
De rensas wäl från alla trådar, och sättas
på elden i kallt watten, likwäl icke mera än
