att det knappt står öfwer dem. När de äro wäl förwällde, slås de genom ett durkslag; ett stycke smör wältras wäl i hwetmjöl, och lägges i en kastrull att smälta och sjuda, hwarefter så mycket af ärtspadet ditslås, som fordras till stufningen; litet kryddpeppar, salt, och en god del fin skuren persilja ilägges äfwen, och då såsen nu kokar, ärterna, som dermed fullkoka; har man råd på ägg, så iröres par ägg-gulor eller flera, när ärterna äro färdiga, hwilket mycket förbättrar smaken. Socker och muskottblomma äro ganska goda kryddor i alla dessa grönrätter; men har man dem icke, så får kryddpepparn ersätta den sednare kryddans ställe.
Att blanda till sockerärterna fint skurna morötter, är äfwen rätt godt; dessa rötters sötma lagd till ärternas, gör denna rätt ganska smaklig.
Att koka Släpärter.
Dessa ärter kokas hela med skidorna; men som aldrig mask i dem kan undwikas, så är följande kokningssätt mycket sundare och snyggare.
Ärterna spritas och rensas rena, samt läggas i en gles lärftspåse; de frånspritade skalen läggas sedan i watten uti kokkärlet, och då det kokar, nedlägges ärtpåsen på skalen: en god knippa persilja lägges äfwen i påsen. När ärterna kokat litet, saltas i spadet, och tillses att påsen ligger wäl neder deruti. När ärterna äro kokta, upptages påsen, och lägges i ett durkslag, att wattnet må afrinna; hwarefter
ärterna anrättas i en spilkum, med låck öfwer, att