ofwanpå soppan); af detta färska fett tages sedan och brynes alldeles som smör, med något hwetmjöl; par slefwar soppa hälles småningom derpå, den stötta kryddpepparn ilägges äfwen, och då det icke kokar, wispas afredningen i soppan, så att det icke klimpar sig; och när soppan härmed uppkokat, så är den färdig. Då man icke will hafwa gryn i soppan, är denna afredning mer eller mindre mjölstark, efter godtycke, äfwen tillräcklig. Om man nyttjar potäter som rötter i soppa, så skrapas eller skalas de alltid rå, och skäras efter sin storlek i skifwor eller stycken; ty förwällda gifwa de icke så god smak.
Är köttstycket kokadt helt, så upptages det litet förr än det skall anrättas, beströs med fint salt, och öfwerstjelpes med ett djupt kärl, som betäckes med en fyrdubbel servet. Sedan ätes det med pepparrot-sås, stufwade rötter, eller hwilka grönsaker man åstundar.
Färsk Fårkött-soppa
Denna soppa förekommer oftare på landet än i staden.
En framfjerdedel nyttjas wanligast härtill. Den sköljes wäl och hugges några hugg i bog och bringa, att den wäl må ligga nedre i kokkärlet; sättes sedan på elden i kallt watten, med litet salt, en bit krossad ingefära, och en god knippa persilja, låcket pålägges sedan, och då köttet uppkokat, skummas soppan wäl. Då fettet börjar gifwa sig upp, så aftages det ganska noga och förwaras till hwarjehanda bruk. När köttet inemot är kokadt, ilägges hwad rötter och grönt man behagar; men på landet,
