Derpå vände han sig till Mo, tog papperen och lade dem likgiltigt på bordet, »har ni räkningarne?»
Mo tog fram sju, åtta räkningar.
»Det är alldeles för mycket, alldeles för mycket, vida mer än öfverenskommelsen!» utropade statsrådet förargad. »Ni får lof att säga fru Gluncke, att det inte är meningen att hon skall foga sig efter alla hennes nycker; detta går sannerligen inte an.»
»Ja, herr statsråd,» sade Mo beklagande, »det samma säger jag också, men Malla Bimbam påstår —»
»Hvem?» frågade statsrådet strängt.
»Åh, jag ber om förlåtelse — jag menade fru Gluncke, hon påstår, att de ha det så nu för tiden, alla sådana der —»
»Hm —» afbröt Bennechen och öppnade en liten låda i sitt bord.
Medan han räknade upp pengarne, sade Mo: »Vet herr statsrådet hvem byråchefen Delphin umgås med?»
»Nå?»
»Gubben Hansen.»
»Gubben Hansen — der inne?»
»Ja; häromdagen satt byråchefen hela qvällen hos Hansen, och då han gick, stack han 40 kronor i handen på frun. Jag vet det med positiv visshet,» tillade vaktmästaren.
»Opålitliga menniskor hvart man vänder sig,» mumlade statsrådet, i det han lade sedlarne framför Mo.
