17.
Den stora postångaren, som kom från Kristiania och skulle ända upp till Tromsö, gick ut genom Flekkefjorden en regntung stormnatt i april.
Resepostexpeditören hade varit uppe och lemnat i land posten vid bryggan — det var en liten anspråkslös segeldukspåse med tidningar och två tre bref, som skulle i land i Flekkefjord.
»Få vi sjö, styrman?» ropade postexpeditören upp till kommandobryggan.
»Ja, visst få vi sjö, postmästare!» svarade styrmannen och lutade sig framåt. »Jag skall varsko, när vi gå in till Egersund.»
»Tack!» brummade postexpeditören och skyndade sig tillbaka till sin lilla varma hytt, der en fotogénlampa med skärm brann.
En stor utländsk post hade kommit ombord i Kristiansand; den trånga hytten var full af säckar och segeldukspåsar märkta med ett posthorn. På den lilla soffan lågo packor uppstaplade, och bordet framför hyllan med de många rummen var betäckt med bref och postpaket.
Postexpeditören, som var en fet ung man med blondt skägg, satte sig på sin taburett, hängde
