ett par spottlådor kommo i farten inne i salongen rasade först ned till den ena sidan och så öfver till den andra; en dörr sprang upp och stod och slog taktmässigt fram och tillbaka, medan maskinen arbetade med ansträngning, än brummande djupt nere, än brakande och skakande med ett förskräckligt väsen, när propellern ett ögonblick kom ända upp i vattenytan.
Men inne i postexpeditörens varma hytt sofvo brefven i fredliga packor, och sjelf sof han med Egersundspåsen i handen; och alla de personer utmed kusten, som skulle ha brefven, lågo och sofvo hvar och en på sitt håll — utom en och annan, som gick orolig af och an till långt fram på natten, väntande på den afgörande underrättelsen, medan han lyssnade efter stormen och beräknade, att posten kanske blef försinkad.
»Postmästare!» ropade styrmannen i dörren, »nu gå vi in till Egersund.»
»Här är den!» for den andre upp med påsen i handen.
»Ha ha ha, ni har visst fått er en duktig lur,» skrattade styrmannen, »bjuder ni på en knaber, så bjuder jag på öl?»
»Låt gå,» mumlade postmästaren halfvaken.
Styrmannen kom strax tillbaka med flaskor och glas. Der var nätt och jemnt så mycket utrymme, att han kunde stänga dörren efter sig.
»Sådant hundväder!» sade han och riste sig; hafsvattnet rann nedför hans oljekläder och blänkte i klara droppar i hans knollriga skägg, medan han drack.
