19.
Emigrantagenten gnuggade sina händer af belåtenhet öfver den tur han haft med doktorn, medan han stod och betraktade ångfartyget vesterifrån, som nu gled in till käen och lade sig förut om det engelska.
Hans skarpa öga, som öfverallt var på jagt efter utvandrare, upptäckte genast Njædel och åldermannen; och så snart de hade kommit i land, trängde han sig fram till dem.
»Emigranter, ser jag?» sade han och hälsade.
Lotsåldermannen hälsade igen, men då agenten tog efter den säck han gick och bar i handen, kunde han på inga vilkor tillåta, att den fine herrn hade besvär med hans saker. Emellertid pratade agenten oupphörligt, medan han förde dem ut ur den folkmassa, som hade samlat sig vid det ankomna fartyget; Njædel följde efter, men betraktade alltsamman med afgjord misstro.
»Se der, der ligger ert skepp — first class, altogether! Ha ni biljetter?» frågade agenten.
»Nej,» svarade åldermannen.
