20.
Klockan var två.
Delphin hade arrangerat statsrådets salonger efter en princip, som han sjelf påstod hade varit modern i Tuilerierna under andra kejsardömet.
Midt på golfvet var det öppna ställen, der man kunde gå fram och tillbaka. Men i hörnen och under gardinerna vid fönstren voro taburetter och fåtöljer uppstälda, der två, tre eller högst fyra personer kunde samlas i en särskild grupp.
Genom sin outtröttliga uppfinningsrikhet och sina muntra infall hade det lyckats honom att skingra statsrådinnans dåliga lynne, åtminstone till en del, medan kammarherren å sin sida hade inhämtat de upplysningar, han önskade, om de båda misslyckades plötsliga afresa.
I matsalen stod bordet dukadt med små kalla rätter, en utsökt frukost med starka viner och champagne. Det var meningen, att man skulle äta utan allt tvång, allteftersom gästerna kommo. Ty den förestående intågshögtidligheten upptog nästan alla på ett eller annat sätt, så att hvar och en fick komma och gå som honom behagade.
