Icke heller var det säkert vid hvilken tid värden sjelf kunde visa sig, ty han hade mycket att ombestyra, och dessutom anförtrodde statsrådinnan Delphin: »Daniel är vid ett förfärligt lynne.»
Salongerna började bli lifliga. Militära galauniformer, departements- och hofuniformer, stadens högre presterskap med pipkragar och dekorationer, kommunala embetsmän, assessorer i högsta domstolen, två eller tre statsråd och några äregiriga advokater, som befunno sig i första graden af sin utveckling.
Grosshandlar Falck-Olsen uppträdde i sin nya borgargardesuniform.
»Jag har skickat champagnen köksvägen,» hviskade han till statsrådinnan, i det han tryckte hennes hand.
Derpå såg han sig ifrigt omkring i salongerna, frågade till höger och venster, om någon kunde säga honom, när statsrådet Bennechen skulle visa sig. Slutligen stannade han framför kammarherre Delphin, som komplimenterade honom för den vackra uniformen.
»Alldeles som en svensk officer,» försäkrade kammarherren.
Grosshandlaren skramlade med sitt gehäng och vred sig litet framför spegeln.
»Ni må tro, herr kammarherre, att jag har haft ett förbannadt hufvudbry med att välja häst. Jag har ett stort svart sto, egentligen en vagnshäst, och så har jag en blackgul — ett herrligt kreatur! Ni skulle se en sådan fin manke hon har, och så blank och rund hon är öfver länden sedan! Köpte henne af en hästhandlare vesterifrån. Men